måndag 27 september 2010

Hipp hipp hurra ... eller nåt

Idag är min födelsedag och även om jag har haft en fin dag kan jag inte säga att jag har haft särskilt roligt. Jag har blivit firad på bästa sätt av min man, mina barn, mina kollegor och alla nära och kära som hört av sig med gratulationer. Men ändå. Jag är så förbannat ledsen. Min svärmor är sjuk och kommer inte bli frisk. Vi vet det nu och det känns som en mardröm.

Hursomhelst, äta bör man annars dör man (äter gör man ändå dör man) så en liten födelsedagsmiddag blev det i alla fall. Vi fick svamp av min kollega L idag så jag gjorde en liten... förlåt - stor svamptoast till förrätt, stekte på lite entrecôte till huvudrätt och vände ihop Ias hallonmousse till efterrätt.

7 kommentarer:

  1. Åh, då förstår jag att firandet blev lite dämpat. Inga födelsedagar eller tårtor i världen kan dämpa ett sådant besked... Men en fin middag såg det ut att ha blivit trots allt. Jag slår en signal snart så får vi prata lite.

    SvaraRadera
  2. Grattis i efterskott!
    vad tråkigt att svärmor inte mår bra.. usch usch, någon som sa det svåraste med livet är att leva livet och så är det ju.
    Men det känns bra att jag kunde bidra med en god efterrätt på din födelsedag.
    Sköt om er.

    SvaraRadera
  3. Så jobbigt för er :( *kram kram*

    SvaraRadera
  4. Grattis på fördelsedagen. Tråkigt dock med din svärmor. Jag lver just nu också i samma ovisshet med min svärmor. Även om livet är svårt många gånger så gäller det att befinna sig i nuet och glädjas över det som finns runtomkring en.
    /Sara

    SvaraRadera
  5. Grattis i efterskott! Förstår att det kan kännas svårt att fira och vara glad när man egentligen är ledsen.

    SvaraRadera
  6. Grattis så väldans mycket på din dag!

    Vill oxå tacka dej så himla mycket för din fina kommentar hos oss i lördags, den värmde oerhört mycket. Tyvärr är det för oss som för er att det inte finns några bra besked att få längre, det har gått så himla fort och nu är det enda som återstår väntan...
    Vi tänker på och känner med dej.

    Men visst är det lätt att samvetet knackar på men vi har bestämt oss för att inte öppna. Vi måste få leva och må så bra vi kan. Det har vi kommit överens om oxå med Ankis mor. Det är viktigt för att man ska kunna vara ett så bra stöd som möjligt.

    Ta hand om er!

    SvaraRadera
  7. Erika, ser fram emot att prata eller t o m träffa dig.

    Ia, tack för dina ord och stort tack för hallonmoussen :-)

    Tack Thérese!

    Sara, kloka ord. Du har min medkänsla.

    Erika, visst är det så. I fredags skrev vi kontrakt för ett hus och det var också svårt att känna glädje inför. Men men, vi får fira sen nån gång.

    Håkan och Anki, det verkar som om vi går igenom exakt samma hemska tid. Jag tänker på och känner med er också.

    SvaraRadera