För de mesta är jag nog en god hustru men ibland är jag på tok för glömsk. För en vecka sedan tänkte jag på det men idag när min man kom hem med ett fång rosor hade jag glömt bort att det var vår förlovningsdag. Min man som glömde bort Mors dag i år var rätt nöjd, inte för att jag klandrat honom för det men det kändes ändå bra tyckte han. Jämvikten återställd eller nåt. Som tur var blev middagen - parmesanpanerade fiskrullader med citronpasta - riktigt lyckad och kändes lite småfestlig. När barnen somnat (inom 30 min hoppas vi) ska vi fira vidare med en amarone som vi ska dricka ur Efva Attling-glasen vi fick i bröllopspresent av mina kusiner - Tänk att vi inte hunnit inviga dem än!!! - och några få men förhoppningsvis riktigt goda finpraliner.
Proportionerna i receptet på fiskrulladerna har jag ändrat lite. Jag angav mer panering än vad som behövdes och tidsangivelsen var för kort. Nu har jag lagt in lite bilder också.
Kära du, du är inte ensam om olämplig glömska. 4 år senare älskar maken att påminna mig titt som tätt om att jag bokade en date med min mentor (53-årig maanlig företagsledare) på vår första bröllopsdag. Mao har maken en tillgodo! Kram Mimmi
SvaraRaderaTihi! Det var kul att få höra. Skönt att man inte är ensam om glömskan. Det är förhoppningsvis inte - och troligen inte - det viktigaste sättet att visa sin kärlek, dvs att komma ihåg enstaka datum.
SvaraRadera